Okej, vad säger man om gårdagen då? Den var bra till en början inna paniken infann sig! En olycka sker så snabbt och så oväntat. Så här var det, jag och mina fina vänner var ute och rastade våra hundar i närheten av där jag bor. Allt gick bra och sedan stannade vi till vid en bänk och surrade lite.

Dixie tuggar på en pinne och jag håller stenkoll på henne. Sedan tittar hon mot mig och jag säger duktig tjej.

jag vänder bort blicken för en kort sekund för att i nästan sekund se Dixie ha fullkomligt med panik, hon stoppar tassarna i munnen och jag inser vad som har hänt, skriker åt A att hjälpa mig! Vi försöker plocka ut pinnen som har kilat sig fast vid tänderna i överkäken. Vi får inte loss den, jag säger åt S att han får hälpa mig istället och vi gör ett nytt försök, inte heller då går det.

Jag kollar telefonen, vart har jag numret till veterinären? Vart är det förbannade numret, inser att jag det inte finns kvar på min tele så ringer till M för att få numret - rädsla var ordet i den sekunden!
Fick numret till veterinären och jag ringer vi får komma upp på en gång och vi går dit upp, Dixie är i min famn hela vägen upp, vi kommer upp 20-30 min senare och veterinären möter upp oss då. Han kollar och ger Dixie en spruta med lugnande så att hon fick sova.

Sedan plockar han ut pinnen, tittar och konstaterar att inget är trasigt. Han sköljer rent inne i munne och därefter ger han Dixie en spruta så att hon får vakna. Sedan hade jag en väldigt trött hund med mig hem.

Tur i oturen kan man säga, det gick bra och vi kom välbehållna hem tack vare den snälla pastorn från Pingstkyrkan som hämtade upp oss.

Efter någon timme dyker S och A upp hemma hos mig och vi har det allmänt trevligt här hemma. Halv fyra kom jag i säng i morse! :)

Jag vaknar strax efter 11 snåret idag och Dixie sov som en stock ännu då. 
Men vi gick ut en snabb sväng (hon vände i dörren pgr av regnet) och Dixie har sovit och sovit hela dagen!

Nu sitter jag här hemma i soffan och funderar lite på vad jag ska hitta på. Det har regnat hela dagen och gör det ännu. Tråkig dag. Känns lite som höst utanför fönstret.

Kanske ska man gå och hämta sig en kopp kaffe till! :)

Men jag är otroligt glad över att det gick så bra igår som det gjorde. Tack alla snälla männsikor som fanns där på ett eller annat sätt igår och hjälpte till! Tusen röda rosor till er alla!