Resultaten har varit fantastiska även om det ibland kan ske bakslag, men genom bakslag blir man starkare med sig själv & det vet både jag å Dixie.

Något som vi fortfarande jobbar väldigt mycket med är att inte dra i kopplet, likt gräva sig fram som en grävling & hundmöten.

Och just hundmöten är en oerhört påfrestande träning inte minst för Dixie utan även för mig med men det går bara man ger sig ann på det! Och nu ska ju jag tänka att vi tränade ju knappt i en månad och resultaten kom snabbare än vad både jag & min instruktör kunde tro. Jag menar redan innan första mötet så fick ju Dixie nästan en dom på sig - hon var en hund som skulle ha varit bland molnen, men efter det första mötet så ändrades inställningen totalt. Jag är bara så super duper glad att jag verkligent tog kontakt med denna fantastiska kvinna, som dessutom är en bra lyssnare när det gäller alla sammanhang inte bara hundproblem. Hon kan sin sak, även det gäller inom andra områden!! Toppen säger jag och heja !!

Men i alla fall, skällandet är inte alls något problem, eller jo visst kan det vara det ibland särskilt när vid hunmöten, hon kan skälla till ibland när det ringer på dörren men inte alls som förut. Jag har bett dem få vänner jag som kommer hit mellan varven att redan när dem stiger in genom dörren att visa sig för Dixie för då har jag upptäckt att hon blir glad och tyst, ungefär som om hon tänkte "jasså var det bara du, ja men då springer jag och hämtar nallen" :) go fisen min!

Men ja, i ärlighetens namn så finns det en viss saknad efter denna kvinna, hon var alltid här med ett humör på topp och leendet satt i mungiporna mest hela tiden...hoppas innerligt att vi ses snart igen, men dock inte när det gäller hundträning utan kanske över en kopp kaffe eller the och lite trevligt prat! :)

Jag är i alla fall en glad matte & jag har en glad hund som jag älskar mest över allt annat!