Tänkte att jag skulle knåpra ihop ett härligt inlägg här, det finns så mycket som jag vill berätta och dela med mig utav, men saken är; vart i hela friden börjar man, i vilken ände börjar man berätta något som man vill ska se bra ut och låta bra?

Det denna texten ska handla om är denna donna:

Den här tjejen ska äran att förgylla dagens inlägg. :)

För en månad sedan bestämde jag mig för att det fick vara nog, jag satte mig framför www.google.se och sökte efter hund instruktörer, och jag kan medge så här i efterhand att det vara som att leta i en tät djungel där man knappt kunde ta sig fram. Hur skulle man söka? Vad skulle man söka? Vad fick det kosta? Vart fanns dessa människor som jobbade med hundar med problem? Jag sökte och jag sökte och sedan hittade jag  www.hunderverk.nu med världens bästa Mija i spetsen! Hon var precis den personen som jag sökte och det kände helt underbart att jag hittat någon som henne! Snacka om att man blev glad, fast till en början så trodde hon att Dixie var en hund som skulle vara uppe bland molnen men efter första mötet så ändrade hon sig rejält snabbt och hon insåg att det var en hund med styrka, vilja och kapacitet att lära sig - med andra ord Dixie var en klok och lättlärd hund!  Så träningen satte igång....och det är en helt annan historia än den som jag skulle berätta idag.

Det jag vill berätta om är att jag och Dixie har hittat varandra, den kärleken som strömmar från min lilla tjej gör mig varm i hjärtat. Hennes ögon säger mer än tusen ord, men framför allt så talar dem om att "jag är trygg med dig - lämna mig inte" och nej, jag kommer inte lämna henne inte för en sekund! <3 Detta är mitt livs ögonblick, när jag är ute med henne tex. så söker hon hela tiden kontakt med mig, vill alltid kolla ungefär som att är det okej att jag gör så här! När jag stannar så kommer hon springandes fram till mig och sätter sig  fint ner, inväntar några sekunder och sedan får hon sin frolic. Ett annat exempel är att när vi är ute och går och jag helt plötsligt tittar ner och till min stora förvåning tänker "men vart är du nu då?" haha - kollar bakåt och inser att hon går fint bakom mig. Ja, vad säger man, det har blivit en helt ny hund utav den hunden jag skaffade. Kan punkta upp lite;

*Går fint när vi är ute - drar knappt längre

*Skäller ytterst ytterst sällan nu när vi är ute

*Ögonkontakt (tillit)

*Lugn och harmonisk - sover mer än gärna till klockan 11 på dagen! (trygghet)

*Mindre skällig inomhus (tränas fortfarande med bra resultat)

*Kan träffa hundar, lite skällig i början men inte alls som förr

= stolt matte !!

Ja, vad säger man - träning ger resultat!!!! :)