Ja vad säger man - du fick mig verkligen att känna mig värdelös när jag träffade dig igår. Du kunde inte ens öppna munnen för att fråga hur det är eller något! Nä du bara stod där. Jag ångrar mig skarpt att jag ens kom upp dit för att säga hej, för du sårade mig bara genom din blick. Jag kände mig totalt tom - totalt ur blåst när jag gick därifrån, jag gick med tunga steg bort från dig. Det gjorde så fruktansvärt ont. För mig känns det mer eller mindre som om du bara kan se det som en gång varit, du kan inte se i nuet. Du kunde i alla fall ha stått och pratat med mig en stund när jag ändå gick upp för att få träffa dig. Men jag gjorde ett misstag, ett misstag jag aldrig kommer att göra om. Nu vet jag vart jag har er, och det gör ont inom mig. Allt kändes fel! En kram hade jag ändå kunnat fått, vi hade ju inte setts på ett år! Du fick mig att må dåligt, känna mig värdelös...just nu i skrivande stund vet jag inte vad jag ska säga eller skriva för att det ska låta bra, för det finns inget i världen just nu som kan få mig att ändra mina tankar om dig. :( Näe, det här tog hårt på mig.

jag biter ihop, blundar & går vidare - ingen mening att älta något som ändå inte kan bli bra!  Vi red in i stormen tillsammans men vi har ännu inte lyckats rida ut stormen tillsammans och det sårar mig. Snälla, det enda jag ber dig om är att du ska se mig för den jag är idag, inte för den jag var förr!